Direktlänk till inlägg 24 november 2010
Den här dikten skrev jag när mormor hade gott bort, den är numera samlad i ett häfte som alla får ta del av inom familjen...
Ibland känns saknade så stor efter Mormor... Hade turen att få ha henne länge kvar i livet, att mina barn fick ha henne så nära... Ibland är jag påväg att ringa henne och när jag kommer på mig att hon inte finns längre, knyter det sig i bröstet på mig, jag tilllåter mig att sakna, jag till låter mig att vara ledsen, jag tilllåter mig att sörja... Efter det känns allt lite bättre!
Jag vet inte om man ska säga god morgon el snart god natt, har nu legat vaken ett tag men ska inte klaga har sovit till och från... Jag har nu bestämt mig för att jag ska lägga ner denna blogg eller rättare sagt så ska jag inte blogga från den ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 | 18 | 19 | 20 |
21 |
|||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|