Jag vet inte om man ska säga god morgon el snart god natt, har nu legat vaken ett tag men ska inte klaga har sovit till och från...

Jag har nu bestämt mig för att jag ska lägga ner denna blogg eller rättare sagt så ska jag inte blogga från den något mer, men den får vara kvar än så länge... Det kanske kommer en dag då jag känner mig helt mogen att radera bloggen, men långt ifrån än... Twixen lever så starkt kvar i den, samt alla våra minnen från fjällen, alla resor, vårar sociala liv, då jag kände att det åtminstone fanns ett liv, ett liv att leva, för idag vet jag inte hur jag ska leva mitt liv och vem jag är, när jag känner att bit för bit hos mig raderas och känslan av att bli allt sämre och en ensamheten som är så svår att beskriva 😪

Tänk att allas våran helt underbara tokiga virvelvind som kunde göra en helt galen med sin envishet, men samtidigt beröra ens hjärta till tårar bara man bara tittade på underbaraste Twixen, hans charm och glädje var oslagbar och minnen väcks extra till liv då vintern är här, när det har snöat och fortsätter snöar, så kommer minnerna så starkt tillbaka.

Jag får riktigt gnugga ögonen ibland när jag sitter i elrullstol inne och tittar ut, tror mig se honom komma hoppandes med värdens leende på läpparna och se hur han älskar att fara fram som en mullvad i snön och ta pudelskutt som bara Twixen kunde, men tyvärr är det blott ett minne som spelar mig ett spratt, för han lämnade oss den 1 juli 2014, nästan var gång det dyker upp tex just i ett sånt minne kommer det en tår trillandes från min kind Och frågan VARFÖR, ja varför drabbar detta oss igen... Vad hade denna lilla krabat gjort för att förtjäna att få lida och inte kunna leva livet ut... Han blev 5 år och 4 månader alldeles för tidigt var han tvungen att lämna oss, men jag anser att man har en skyldighet så fort man skaffar sig ett djur att ge den all sin kärlek, sköta om och se till att dom mår bra, och om olyckan var framme, som det blev i Twix fall låta dom få frid och somna in, slippa sina smärtor och sitt lidande...

Det är under flera års tid som vi har kämpat tillsammans med att försöka göra det så bra som möjligt för honom... Ja vi har gjort allt vi har kunnat, vi var även ner till Strömsholms, efter det så blev han mirakulöst bättre och ingen vet egentligen inte varför men bättre blev han, åååå den glädjen vi kände när lilleman började komma tillbaka till livet är så obeskrivligt... Vi fick tror jag 2 1/2 år extra år med honom, visst kämpade vi emellan åt med massage och i perioder fick han ta det lugnare, vi var dock mycket noga med att ständigt hålla honom i trim med bra muskulatur massage värm Och mjuka upp honom.. Om han fick en sämre period så blev det sakta koppel prommisar där han skulle gå inte trava el galoppera, för vill man bygga bra med muskler är det gång prommisar som gäller, sen var vi väldigt noga med att massera och ge extra kärlek efter prommisarna 💞

Jag har inte klarat av att tala om Twixens bortgång direkt offentligt eftersom mitt hjärta gick i tusen och åter tusen bitar, även nu känns det oerhört svårt och tungt, det har tagit oerhört hårt på mig, även om denna härliga levnadsglada spralliga galna kille gjorde så jag fick ett och annat grått hår så gjorde han mig så oerhört hel, glad och lycklig... 

Det är väl inte den bästa tiden kl 3:48 med ett möte idag att sätta igång att blogga, men nu sa kroppen och knoppen till att den var redo att ta upp detta om Twixen, lite om mig samt att beslutet att lägga ner denna bloggen ... Så då är det bara att gripa tag i ögonblicket och ge sig hän åt sina känslor och låta dom flöda fritt...

Jag ligger ju ändå vaken och kan inte sova, kroppen är tyvärr allt som oftast inte så snäll med mig, sen är det massor av annat som gör att man allt som oftast har en tung tung uppförsbacke man går upp för i trevande mörker, men mer om det kanske kommer i en ny blogg, där jag ev kastar mig ut för min skull, bara för mig och lättar på bördor och sorg, ifråga sätter Sverige och dess lagar, och vilka som får hjälp och vilka som kastas på tippen, en undran som hänger kvar hos mig och kommer väl allt som oftast att göra det är hur man kan knäcka människor så dom tillslut inte känner något människovärde alls, det är för mig en gåta och det får bli dom sista orden från mig i denna blogg!

Jag vill tack alla ni som har följt oss i vått och torrt, i skratt och gråt, i sorg och glädje, tack för alla fina kommentarer och kloka råd, glöm aldrig hur unik du är, glöm aldrig hur värdefull du är, glöm aldrig ditt värde 💕

Puss & kram värden och på återseende kanske Från mig & Ice 🌙

En stor grattis kram skickar vi även till hans syskon Charmie Bella Greta & Kasper

Många vet ju att Twix inte har varit okej i sin kropp sen han ramlade från ett trimbord i sep 2010… Han har genom gott en massa undersökningar, varit på rehab och badat samt fått akupunktur, stått länge på medicinering m.m… Vi har helt enkelt varit mellan hopp och förtvivlan ifall vi skulle få ha honom kvar hos oss eller om han skulle få somna in.

I sommar gjorde vi ett sista försök och for med honom till Strömsholm som jag skrev om den 8 sep -11… Där genom gick han en grundlig undersökning… Dom vred och vände på honom, sträckte ut alla ben, böjde i svansen, lät honom gå i trappor, kollade av hur han gick runt, runt dom drog i varje kropps del på honom.

Sen var det magnetkamera underökning och provtagning på detta också… Han blev kvar där under dagen… Alla prover har varit bra… Magnetkamera undersökningen visade ingenting och det har heller inte någon vanlig röntgen gjort eller tidigare provtagningar heller.

Vi hämtar hem honom efter kl 18.00, han är trött och medtagen… Men något är sig inte likt ändå dagen efter… Han är uppe och rör sig trotts att han genom gått denna undersökning, vilket är ett under… Han har alltid tidigare blivit så dålig av alla undersökningar. Har han varit med på promenader en dag, så var han dålig i några dagar… Busade han med Ice så blev han dålig o.s.v

Men… något hände efter undersökningen i Strömsholm… Han var och badade och simmade hos Svågern och Svägerskan på deras land dagen efter undersökningen… Han sprang och busade med Svägerskans föräldrars Cavalier och Ice… Visst såg vi att han fortfarande hade ont och var medtagen… Men för var dag som har gott sen vi kom hem från Strömsholm har han bara blivit bättre och bättre… Idag mår Twix bra… Han orkar hänga med på promenader varje dag… han leker och busar med Ice, vi har varit i skogen och spårat… Han är tillgänglig och allert… Han står inte på någon medicin, utan den ligger kvar i skåpet och där hoppas jag att den förblir…

Om jag ska våga mig på en spekulation, så undrar jag om det inte var så att något har legat i kläm av fallet, trotts att dom inte funnit något… Han har varit så mycket stelare i höger sida, mot vänster, men idag rör han sig mycket ledigare… Han är inte längre under ställd utan han står avslappnat…

Så en sak är då säker, man ska aldrig sluta tro på MIRAKEL… För som det ser ut nu, så får allas våran underbaraste Twix vara kvar hos oss

Om du är intresserad av att läsa mera om Twix rehab tid, gå då under kategorier som finns på vänster sida och sen trycker man sig vidare till Twix rehabilitering!

Hej världen!

Ja ett blogg uppehåll blev det allt… Den här sommaren har varit fullspäckad med både roligheter och sorg… Men vilken underbar sommar värme vi har haft, inte många dagar med regn och moln… Jag är och kommer alltid att vara en soldyrkare… Värme jag säger då det gör gott för både kropp och själ… Kan lugnt säga att jag saknar den nu, trotts att jag inte ska klaga på värmen som är kvar… Det är underbart ute, tyvärr lite för blött och grått för min smak… Visst ser man att vi går mot hösten till och med träden har börjat gulna… Är inte det tidigt?… Eller är det så att man glömmer år för år… Kanske har jag inte bättre minne än så :)

Tyvärr har jag inte tagit så mycket bilder i sommar, min systemkamera har nästan gett upp, så nu är jag på jakt efter en ny, men vad det blir vet jag inte än… Sonen ska hjälpa mig att finna en som passar mina behov… Har tagit bilder med Iphonen, lilla kameran och en del med systemkameran… Jag lovar att det kommer lite mera bilder senare…

Har träffast syrran med familj en hel massa i sommar, jag laddar verkligen mina batterier när vi träffas… Man känner sig halv då vi inte är tillsammans… Det känns tungt att det dröjer ända til nyår innan vi träffas igen… Då tar vi flyget ner som förra året, resan är bokad och klar för oss och killarna ååå, som jag längtar och nu har vi än mera att längtan till, för jag har nämligen blivit ”moster” till världen finaste bruna pudel som heter Frasse, japp dom har blivit med pudel och en härlig kille är det minsann, full av liv och upptåg :)

Jag har mått sådär i sommar… Hade en månad som kändes helt underbar… Fick känna på hur det kunde vara att "nästan" vara smärtfri och att ha ork… Tyvärr varade inte lyckan så länge… Men jag kämpar på och får sån hjälp av min nya läkare, en sån hjälp och stöttning har jag endast fått ett fåtal gånger förr och det betyder oerhört mycket när man inte är frisk!

Det mest tråkiga och jobbiga nu under sommaren har varit allas våran Twix… Han har inte varit okej och fått gå igenom en hel massa undersökningar… Han blev piggare under våren, men så började han om med sjukgymnastiken och blev så dålig, ja så dålig… Kändes som om vi gick sakta men säkert mot ett liv utan honom… Dom tog in honom och gjorde en muskelbiopsi nu i juni och tog då ävev en hel massa prover, men inget visade något vilket är bra, men så stod vi där då där åter igen utan svar… Det gjorde så ont i oss att se hur dålig han var… Metacamet sattes ut, eftersom hans mage reagerade på det…

När inget visa något på dessa prover eller muskelbiopsin, bestämde vi oss för att fara ner till Strömsholm och låta dom göra en grundlig undersökning på honom… Sagt och gjort vi hyr stuga och far dit… Vi får träffa en sån fin och trevlig ortoped veterinär som grundligt går igenom honom, hon märker att han är smärt påverkad i ryggen och att han inte går okej i trappor, samt att han var underställd… Vi får lämna kvar honom där under dagen… Det är nog en av mina längsta dagar… Vilken ångest att lämna honom där… Det som gick runt i mitt huvud gång på gång var... Får jag  någonsin hem honom igen…

Dom gör MR röntgen på hjärnan, ryggen ja på ett flertal ställen på kroppen, tar än fler prover och dessutom ryggmärgs vätska för att utesluta TBE…

Strax efter klockan 18.00 fick vi äntligen hämta honom, han var medtagen och slut… Vi fick då veta att han var svår att väcka och dessutom hade hans temp gått ber till 34 grader… Huvaligen mina farhågor hade nästan slagit in… Dom hade fått värma upp honom och ha han under full uppsyn… Vi lindade in honom i filtar när vi satte oss i bilen på väg upp över igen… Hade sten koll på honom under resans gång… Han repade sig, men var trött och slut…

Vi for och hälsade på min Svåger och svägerska och deras 3 barn på land… När vi ändå var där nere… Twix blev piggare och piggare… Han till och med badade någon dag senare… bära eller brista kände jag han måste få vara hund… Men ett mirakel har skett… Han blev inte sämre av badandet och lekandet som han brukar, utan han har sakteligen blivit bättre och bättre…  Har medicin här hemma, men har inte börjat ge honom den än eftersom han mår så mycket bättre… Han leker mera med Ice, han gör själv lek inviter till honom… Han busar och springer…  Så just nu känns lyckan total… Men i bakhuvudet vet jag att han kan bli sämre… Då börjar jag ge honom medicinen och hoppas att den kan ge honom lindring…  Dom prover som vi har fått svar på har varit helt okej… Dom tror att han lider av  kronisk muskelinflammation och varför han fått detta vet vi inte, vi kan bara fortsätta att spekulera, en sak vet jag i alla fall att jag önskar av hela mitt hjärta att Twix ska bli gammal med oss!!!

Sen har vi då allas våran lilla Ice den lille terroristen som han numera heter :)  Han är så ljuvlig denna lilla kille, så enkel och lättsam… Men älskar att retas och dra och slita i saker… Men men, man märker att liten har börjat bli stor… Tänk 6 månade nu den 10 Sep… Alla mattor är på plats här hemma igen, så fort och så enkelt han blev rumsren, som Twixen… Enda gångerna han råkat göra inne är bajsandet om vi inte varit uppmärksam på tecknen, men vi kan nog räkna på en hand hur många gånger det är… Nästan alla tänder är bytta, nu väntar vi bara på att dom över två huggtänderna ska lossna… Men dom verkar sitta ordenligt fast…Alla andra har lossnat så lätt.

Han är i spökåldern… Har aldrig förr hört någon ha ett sånt läte om dom blir rädd för något… Även där är han så tydlig att läsa och förstå… Helt plötsligt upptäckte han att vi har en grill med bänkar på gården, som han blev så rädd så rädd för… Ja vad gör man om inte går och hälsar på grillen… Bara hälsa på allt som gör honom rädd… Vips så är rädslan borta… Vara trygg och stärka är det som gäller… Pälsvård har heller aldrig varit ett problem… Det går fort och han har åter igen fått mig att älska att hålla på med pälsvård, så nu sparar vi pälsen för fullt :)

Vi började en valp kurs nu i sommar, men avbröt den eftersom vi for ner med Twixen… Vi hann bara gå en gång… men så trygg, lättlärd och så busig han var… Han låg som om han ägde hela världen och lekte med sin leksak, hon var imponerad av honom ledaren… Jag ska ta och anmäla oss till en rallylydnads kurs nu i höst och hoppas att jag orkar och att vi kommer med, tror nämligen att det skulle vara något för våran Ice…

Sen har ju liten gjort debut i utställningsringen… Han fick HP och gick vidare och där blev han 2:a bästa hane, med super bra kritik… Och vet ni jag ställde honom själv, det var länge sen jag var i ringen och jag både tordes och utan att snubbla :)

Twix är numera våran gårds hund som vi gör saker med utifrån hans förutsättningar…Vi får helt enkelt kolla av vad han orkar med…Som det är nu orkar han hänga med på roligheter… HÄRLIGT!

Kanske kan vi så småningom gå viltspårskurs som jag så länge velat med honom, vi kom med på en kurs i sommar, men tyvärr var vi tvungen att säga bort den eftersom han var så just dålig, är det något han älskar så är det spåra!

Oj oj, det blev en hel massa på en och samma gång… Men bloggar man sällan så! Jag hoppas att jag får tillbaka min inspiration för bloggandet och bildtagande m.m Fast på hösten brukar jag ju komma igen med bloggandet och hoppas så att jag gör det även denna höst… Kanske någon av er har lite inspirations tips att ge :)

En bamse kram till er alla från oss

Ja tänk vad tiden går fort... Kan inte fatta att Twix hade varit hos oss 2 år den 30 april...Han var och är en glad sprallig kille som vet vad han vill :) Älskar utmaningar av alla det slag... Nyfiken från första dagen!

Han började sitt liv i fjällen med oss... Där han gick på upptäcks färd, åkte skoter och lekte dagen lång!

Åååå så nostalgisk jag blir då jag kollar igenom dessa bilder på våran alldeles underbaraste Twix, det känns som igår! Jag kommer att fortsätta valp temat, nästa inlägg blir en presentation av våran nykommling Ice...

Visst är våran här... Idag sol och vår luft... Igår blåst och snö... Precis som våren brukar vara ... Bland väder ömsom sol, ömsom snö.

Twix har varit ledig från rehab under en vecka... Tyvärr har badmaskinen gått sönder så det blir inge bad på fredag... Efter badet har han även fått akupunktur... Tycker att det hjälper honom för stunden, men tyvärr ser jag inte så mycke framsteg... Idag är han trött och verkar ha ont... Han står fortfarande på den högre dosen medicin... Känner mig ledsen över att det inte går framåt, gör ont i mig att se att han inte mår bra... Känns som att jag berövar honom den frihet jag tycker en hund ska ha... Vi får se, vi får hoppas att det börjar visa sig några positiva fram steg... Ska dit på tisdag igen, hoppas bara maskinen är igång då!

Idag är det den 10 mars och det var den 10 feb vi började på rehabiliteringen och än har vi ju som sagt inte direkt sett några framsteg... Snarare att han backar och gått tillbaka till ruta ett där han var när vi tog kontakt med djursjukhuset. Han har inte tagit klivet till ruta två än... Undra om han gör det?.. Visst känner jag en oro att det här inte kommer att gå bra... För att beröva honom frihet och glädje vill jag inte göra, det är min skyldighet som matte!!!

Födelsedagen avslutades med sushi åt Husse och matte

   och en torkad kyckling skiva till mig...

Sen blev det film och mys vid Tv...

Det har varit en toppen bra födelsedag... Toppen väder och en massa gotta och presenter :)

      Tänk att vårat hjärta fyller 2 år idag... Så fort tiden har gått... Här har det firats med tårta och paket...

Ett stort GRATTIS även till Twix kull syskon 

Bella Charmie Kazper & Greta