Jag vet inte om man ska säga god morgon el snart god natt, har nu legat vaken ett tag men ska inte klaga har sovit till och från...

Jag har nu bestämt mig för att jag ska lägga ner denna blogg eller rättare sagt så ska jag inte blogga från den något mer, men den får vara kvar än så länge... Det kanske kommer en dag då jag känner mig helt mogen att radera bloggen, men långt ifrån än... Twixen lever så starkt kvar i den, samt alla våra minnen från fjällen, alla resor, vårar sociala liv, då jag kände att det åtminstone fanns ett liv, ett liv att leva, för idag vet jag inte hur jag ska leva mitt liv och vem jag är, när jag känner att bit för bit hos mig raderas och känslan av att bli allt sämre och en ensamheten som är så svår att beskriva 😪

Tänk att allas våran helt underbara tokiga virvelvind som kunde göra en helt galen med sin envishet, men samtidigt beröra ens hjärta till tårar bara man bara tittade på underbaraste Twixen, hans charm och glädje var oslagbar och minnen väcks extra till liv då vintern är här, när det har snöat och fortsätter snöar, så kommer minnerna så starkt tillbaka.

Jag får riktigt gnugga ögonen ibland när jag sitter i elrullstol inne och tittar ut, tror mig se honom komma hoppandes med värdens leende på läpparna och se hur han älskar att fara fram som en mullvad i snön och ta pudelskutt som bara Twixen kunde, men tyvärr är det blott ett minne som spelar mig ett spratt, för han lämnade oss den 1 juli 2014, nästan var gång det dyker upp tex just i ett sånt minne kommer det en tår trillandes från min kind Och frågan VARFÖR, ja varför drabbar detta oss igen... Vad hade denna lilla krabat gjort för att förtjäna att få lida och inte kunna leva livet ut... Han blev 5 år och 4 månader alldeles för tidigt var han tvungen att lämna oss, men jag anser att man har en skyldighet så fort man skaffar sig ett djur att ge den all sin kärlek, sköta om och se till att dom mår bra, och om olyckan var framme, som det blev i Twix fall låta dom få frid och somna in, slippa sina smärtor och sitt lidande...

Det är under flera års tid som vi har kämpat tillsammans med att försöka göra det så bra som möjligt för honom... Ja vi har gjort allt vi har kunnat, vi var även ner till Strömsholms, efter det så blev han mirakulöst bättre och ingen vet egentligen inte varför men bättre blev han, åååå den glädjen vi kände när lilleman började komma tillbaka till livet är så obeskrivligt... Vi fick tror jag 2 1/2 år extra år med honom, visst kämpade vi emellan åt med massage och i perioder fick han ta det lugnare, vi var dock mycket noga med att ständigt hålla honom i trim med bra muskulatur massage värm Och mjuka upp honom.. Om han fick en sämre period så blev det sakta koppel prommisar där han skulle gå inte trava el galoppera, för vill man bygga bra med muskler är det gång prommisar som gäller, sen var vi väldigt noga med att massera och ge extra kärlek efter prommisarna 💞

Jag har inte klarat av att tala om Twixens bortgång direkt offentligt eftersom mitt hjärta gick i tusen och åter tusen bitar, även nu känns det oerhört svårt och tungt, det har tagit oerhört hårt på mig, även om denna härliga levnadsglada spralliga galna kille gjorde så jag fick ett och annat grått hår så gjorde han mig så oerhört hel, glad och lycklig... 

Det är väl inte den bästa tiden kl 3:48 med ett möte idag att sätta igång att blogga, men nu sa kroppen och knoppen till att den var redo att ta upp detta om Twixen, lite om mig samt att beslutet att lägga ner denna bloggen ... Så då är det bara att gripa tag i ögonblicket och ge sig hän åt sina känslor och låta dom flöda fritt...

Jag ligger ju ändå vaken och kan inte sova, kroppen är tyvärr allt som oftast inte så snäll med mig, sen är det massor av annat som gör att man allt som oftast har en tung tung uppförsbacke man går upp för i trevande mörker, men mer om det kanske kommer i en ny blogg, där jag ev kastar mig ut för min skull, bara för mig och lättar på bördor och sorg, ifråga sätter Sverige och dess lagar, och vilka som får hjälp och vilka som kastas på tippen, en undran som hänger kvar hos mig och kommer väl allt som oftast att göra det är hur man kan knäcka människor så dom tillslut inte känner något människovärde alls, det är för mig en gåta och det får bli dom sista orden från mig i denna blogg!

Jag vill tack alla ni som har följt oss i vått och torrt, i skratt och gråt, i sorg och glädje, tack för alla fina kommentarer och kloka råd, glöm aldrig hur unik du är, glöm aldrig hur värdefull du är, glöm aldrig ditt värde 💕

Puss & kram värden och på återseende kanske Från mig & Ice 🌙

Bättre sent än aldrig eller hur :)

Sen har vi fått några jätte fina julkort som vi tackar ödmjukast över & Många god fortsättnings kramar till er <3

Ja egentligen varför envisas jag med att ha kvar bloggen när det uppdateras så dåligt, men min önskan är väl att inspirationen kommer igen attt både surra av sig om all mellan himmel och jord samt att ta tag i det här med att ta mera bilder, för att fota med denriktiga kameran saknar jag så oerhört, men det är allt för lätt att ta fram telefon och ta en bild fast dessa bilder går ju inte att jämnföra på långa vägar... Tyvärr vinner oftast telefonen kameran, men dessa bilder som jag nu lägger ut är tagna med min Nikon :)

Som jag så ofta säger nåväl det ger sig väl till slut det här med bloggandet, och det lär det nog göra också. Sen FB och Instagram kom så får jjag en känsla över tt dessa har tagit över mer och mer och att bloggande är näst intill ute nu fr tiden vilket jag tycker är jätte tråkigt... När jag nu äntligen är här för andra gången denna vecka så kan jag ju lika gärna låta fingrarna knappra lite fram och tillbaka och se var det bär hän... Kan hända att jag blir smått irriterad över mig själv att jag märker att jag bara mer och mer tappar en bokstäver att dom hamnar huller om buller i orden, detta har kommit än mera pga av alla blodförgifningar jag haft... Synen hörsen minnet och mycket annat har blivit mer förvärrat av dessa TYVÄRR!!!

Senast jag var nära att få en blodföegiftning ( Sepsis ) igen var förra veckan, så nu äter jag en häst kur antibiotika, men jösses så trött jag blir av den och att hela tiden var så  här sjuk, fast det kunde man inte tro i natt. nä i natt har jag inte fått många timmars sömn, men kroppen är väl inte riktigt så snäll med mig som jag önskar...Kanske tur att dom ringde och sa bort urologen idag pga av sjukddom sitta där med ögonen i kors och inte fatta så mycket av vad som sägs är kanske ingen ide' :) 

Skämt å sido, vill försöka fara och hälsa på min älskade Mamma och Hennes Gubbe i stället det var allt för länge sen vi sågs sist... Saknar dom så oerhört och det gör min  

Nä kära cyber världen nu ska jag ta och dricka mitt kaffe innan jag måste skära det med med kniv har en förmåga att alltid dricka mitt kaffe hur kallt som helst fast jag skulle behöva dricka det medans det är varmt eftersom jag fryser som attans...

Ja ja det blev ett inlägg i alla fall och ni jag hoppas ni tar orden som hoppar lite hit och tid som det är och att det här inlägget är som det är :) Men en sak är då säkert det var riktigt riktigt roligt, att fara med fingrarna över tangenterna igen, trodde inte alls att några ord skulle komma, så får vara nöjd över att detta!!!

   Kramkram på er alla goa där ute <3

Nu är det så här att jag gjorde ett inlägg på FB angående en Sphynx eller inte, min längtan är så STOR att det rent värker och gör ont i hela mitt hjärtat... Inlägget börjar så här, men är lite om gjort här i bloggen!!!

Okej nu är det så här... Jag är fruktansvärt sugen på en naken katt men är allergisk... Ja jag vet det går aldrig att garantera, men någon här i cyber space ute kanske är som mig allergisk och har erfarenheter om allegi och Spynks, hur dom funka ihop med hundar... En gång katt ÄLSKARE alltid KATT ÄLSKARE :) Vad reagerar man mest på när det gäller naken katten, dom har ju inte hår och som jag harförstått det så kan man bad dom ofta som med pudel... Är det mjället saliven el vad?... Jag är allergisk mot alla hundraser utom pudlar ( Vilket jag har idag ) det gör ju att jag kanske kan fixa en naken katt ( Sphynx), så snäll för och nackdelar tas tacksamt emot... Känner att jag vill veta allt!!! Kan inte få en katt ur skallen om jag någonsin kommer att kunna få det!

Sen fick jag en massa go råd av mina FB vännner, men behöver få än mer kött på benen... Så över ös mig med för och nack delar!!!

Mitt Svar jag gav till alla som gav mig råd på FB:

Tack för alla era svar...  Svar som jag var rädd för att höra men ett måste för mig... Jo jag vet av någon som har naken katt ( Sphynx ), men måste även ta hänsyn till att det inte får finnas några andra dofter som gör att jag blir dålig tex dofter av tvätt medel m.m Om jag ska testa någon sphynx,måste jag få låna hem en nybadad katt i oparfymerat, Vill ju kunna snusa in mig i det lilla livet och verkligen känna av katten, ha möjlighet att kanske få ha den här i någon dag!

Kan tyvärr säga att varken Cornich el Devon Rex fixar jag, har haft såna katter för snart 16 år sen, världens mysigaste katter, det var nämligen så min svåra astma startade eller om det var pga av min nevrologisk skada sen olyckan som förvärrade allt mina läkare vet inte...men det kommer jag nog aldrig riktigt få veta, därför är det så svårt att släppa tanken på en katt igen... Har nämligen hört att dom påminner mycket om Devon Rexar i sitt sätt och det gör ju inte saken lättare, för så underbara katter som dom var är svåra att finna en blandning mellan katt och hund, följde med en över allt sov och ville alltid vara nära...Jag bada ofta mina katter och så kan man också gära med naken katterna om jag förstått rätt, som man kan göra med pudel :)

Men självklart är rädslan där, TÄNK om det inte funkar, TÄNK om jag måste lämna bort det lilla livet, för när jag inte kunde ha kvar mina Devon rexar var en av mina värsta dagar  Ja år av saknad eftersom den personligheten och tanken på att inte ha kvar en små liv skar sönder mitt hjärta... Dom var helt underbara mina älsklingar som jämt var med över allt...

MEN TÄNK  om jag blir sämre... FAST TÄNK OM: Jag skulle kunna fixa en sån här härlig katt och aldrig har tords prova, tänk om jag kan få en ny chansen att mysa få mysa i soffan med en liten katter igen, ja tänk vilken känsla :) Man lever en gång och arför ska jag låta detta stå emot mig ochh min allra högsta önskan, ja jag vet är mycket sjuk och kan bli sjukare, men ändock, den kanske ger mer än vad verkan blir !!! Jag tordes ju pröva MED pudel och dett gick ju hur bra som helst, jag lät inte det stoppa mig...

MEN FAKTA ÄR: att visst känner jag mig rädd att åter igen bli ledsen över att ALDRIG kunna ha en katt igen, för saknaden är så oerhört stor... 

Jag har hört om Sibirisk katt men är rädd att jag skulle reagera mer på den pga av att den är lång hårig och att dom drar in mer i sin päls!

Så snälla ni berätta mer för mig, berätta gärna vidare till era nära kära vänner och bekanta, för jag vill veta mera, ja ALLT om dessa katter... Vill höra av fler som har erfarenheter av Sphynxen... Någon som vet var jag kan ta kontakt med någon?... En Sphynx sida tex ?.. 

Med tanke på mitt handikapp sitter i rullstol så skulle det vara lättare för mig att ha katt än hund idag om jag ska vara riktigt ärlig... Men hade jag inte haft mina älskade pudlar idag som kryper upp i famnen då dom behövs som bäst vet jag inte hur jag skulle fixa mitt liv just nu...

  Tack på förhand & Kram till er all där ute

USCh och FY så dålig jag är på att uppdatera bloggen... Men inspirationen har och är inte så hög att hålla på heller, det är så mycket annat som har och tar upp min tid... Tyvärr allt för tråkiga saker, men det finns även en del roligt som har hänt...

Äntligen ja, ÄNTLIGEN är nästan bostadsanpassningen i stort sett klar här hemma... Det är bara lite små saker som ska göras... Få en ringklocka installeras och en el dörr öpnnare, samt en liten träbit på bron, nya handtag till alla dörrar inne, dom är beställda men har inte kommit än och ev blir det skjutdörrar i gamla hallen som numera är nya kontoret... Ska sätta ut bilder på vårat "nya" hem så småning om... LOVAR  ;)

Igår var första gången på mycket länge som jag kunde följa med Gubben på prommis med killarna... Vilken UNDERBAR känsla att få känna vinden i håret och Ice gick med mig bredvis elmoppen och det funkade så toppen bra :) Jag hoppas att jag kanske någon gång kan ta dom själv på en prommis... Men först måste sondmatningen komma igång igen... Har haft så mycket atma så sonden kom upp och med det kom mina svåra hypoglykemier tillbaka, så nu väntar jag bara in en ny tid att få sonde på platsn... Så småning om kommer dom att operera mig och se ifall det funkar, om det funkar så får jag inopererad en PEG alltså en knapp så jag slipper ha sonden genom näsan... För det funkar faktiskt riktigt bra mot mina hypoglykemier, men jag har dom ändå till och från men ABSOLUT inte lika svåra som när jag är utan sond...

Tyvärr måste jag ner till Uppsala igen för fler undersökningar av magen/tarmen och sen ska jag få träffa en specialist och prata om ev en op... Vet dock inte hur jag ska få ork fara dit igen, för USCH och fy så fruktansvärt dåligt jag blev av sista undersökningen och sen jag kom hem har jag mått riktigt dåligt, s först nu har jag börjat komma mig på benen igen, se en ljusning mellan alla mörka moln Och att nu få beskedet att fara dit igen gjorde mig inte glad alls... Magen/tarmen är helt ur lag, jag har haft såna smärtor som inte går att beskriva i ord... Men jag får väl hoppas att det ska ge mig något när jag väl ska dit igen, försökte få slipppa men det gick inte... Måste ner!!!

Det funkar toppen bra med minna UNDERBARA hemtjänst tjejer... Dom är verkligen helt toppen och förgyller mitt liv massor, för en sak är säker jag lever numera ett mycket ensamt liv... Ibland bara tanken att vakna till ensamheten igen gör mig oerhört ledsen... Tyvärr kan nästan ingen komma hit dom flesta har ju någon doft på sig och nu är jag så känslig mot allt... Som tur är så närmar sig ju sommaren, så jag kanske kan träffa vänner/bekanta ute för kaffe och surr... Ensamhet är något jag inte önskar någon... För det är jätte jobbigt och ledsamt att vara så instängt som jag är... Kan inte ens fara utanför dörren om ingen är med... Jag är inte en egen individ idag utan en allmän egendom känns det som... Sen jag kom hem från lassa har det varit så mycket med intyg hit intyg dit... Frågo hit och frågor dit ombyggnation och massor av nya som man ska lära känna inom kommunen m.m

Men ensamheten och saknaden av vänner, det har jag! Längtar så tills min goa vän från Umeå kommer hit och förgyller mitt liv för en helg... Ser fram emot att få hit två goa tjejer kommer ev den 31 maj... Som jag längtar, sen har jag ÄNTLIGEN fått tillbaka kontakten med en gammal tonårsvän, som jag är så glad över... För henne har jag SAKNAT oerhört mycket... Hon kom och hälsade på mig när jag väl kom hem från lassa och det kändes som igår vi träffades trotts att det var år sen vi träffades på det sättet... Det är vänskap det... Även en annan go gammal tonårsvän har dykt upp som jag har fått kontakt med igen,  mest genom FB, men det betyder massor... Sen finns det andra goa som tyvärr inte bor nära som också plingelingar på Fb då och... Får en kram och undran hur det är... Det betyder MASSOR för mig ska ni veta <3

Tyvärr känner jag att en del har försvunnit eller inte finns där som jag trodde att dom skulle göra... Jag har inte samma ork längre TYVÄRR och många gånger kan jag inte alls prata i telefonen... Men skicka ett SMS eller höra hur det är skulle göra mycket för mig... Att bli ihåg kommen... Jag har dom som gör det som bryr sig, men en del som jag trodde var mig nära, gör det inte ... Och visst det är en sorg... En stor sorg!

Jag har precis fått jätte go gröt av en av mina goa Hemtjänst tjej... Oj så ensamt mitt liv skulle vara om dom inte kom hit när Guben jobbar... Det är så mysigt att få sitta och ta en kopp kaffe med dom och surra om allt och inget... Jag har haft en oerhört tur att få så finna tjejer och deras chef är också toppen bra... Underbar arbetsterap, sjukgymnast och LSS handläggare... Så i allt elände och sorg får man försöka plocka fram det positiva i allt det tråkiga... För ska sanningen fram är det mycket svårt att motivera sig ibland... Frågan som ständigt kommer när ska detta elände vända, när får jag svar på alla frågor om min kropp... Men till slut så kanske svaren kommer till mig... Det är väl som att lägga ett pussel... Och det vet ju alla som har hållt på med detta att det kan ta tid innan alla bitar år på plats... Sen har ju ju min FANTASTISKA man och mina pudel killar som gör att jag orka ta en dag i taget <3

  Puss & kram världen

En liten snabbis och uppdatering... Här håller vi på att greja runt lite... Jag har varit lite piggare i några dagar och då sätter kreativiteten igång... Som jag har längtat efter att få greja på lite smått här hemma... Att bara ligga i soffan, kan göra en lite smått tokig...

Huvaligen så rått och kallt det har blivit ute... Jag undrar vad som händer om kylan biter sig fast i denna blöta sura mark... Har nog inte varit med om att våran tomt den här tiden på året varit så blöt... Kan nog inte påminna mig om att det har regnat så här mycket heller, tror inte att det har gått en enda dag som det inte regnat på länge.

Virkningen går framåt, snart är jag klar med sjalarna åt tjejerna och sen blir det Syrran som ska få en... Handleden gör ont till och från, men det blir bättre och bättre för var dag :) Den fick nog en chock av att arbeta :) Men att läsa mönster har jag inte lärt mig än...

Nä världen, nu är det bäst jag fortsätter med middagen, magen kurrar som bara den och Guben är snart hemma och ledig i 2 härliga dagar, så nu blir det måndags mys för oss :)

  Kramkram världen

Jaha då har jag satt igång med en del ändringar här i bloggen, tagit bort lite mappar flyttat inlägg m.m Ändrat blogg titel, vill utöka mitt tänk och kreativitet, om det nu funkar med att göra dessa ändingar återstår ju att se :)

Min tanke med allt detta är att surra mera fritt, skriva om vardagen, tankar som irrar omkring... Ja helt enkelt ge mig hän åt det som ploppar upp i huvudet, fota fritt som vanligt med kameran... Ja det blir som texten beskriver livets berg & dalbana och allt som där härrör...

Jag tänker på mitt blogg namn Pottipotti, som jag även kallas ibland av mina nära och kära... Många förväxlar nog detta med pottapotti ( alltså en toalett i husvagn) Tänkte inte på detta när jag döpte bloggen... Varför jag ha detta smeknamn beror på att när min Systerdotter och Gubens Systerson var pytte små och låg bredvid varandra  på vårat köksbord, ställer jag mig över dom och säger pottipotti om och om igen och sen dess är jag Moster Pottipotti, så det smeknamnet bär jag med stolthet även om det låter som en husvagnstoa :D

   Kramkram

att visa ett litet livs tecken... Skrämmande tanke hur länge sen det är jag bloggade... Tro mig har velat fatta fingrarna mot tangenterna och höra smattret och se orden flöda men... har inte kommit mig för, livet är så virrvarrigt och har varit det under en lång tid... Ibland vet jag inte riktigt vad som är fram och vad som är bak... Men någon gång kanske jag kommer underfund med det...

Har suttit och kollat in andra blogg sidor, kanske jag kommer mig för att blogga mera om jag byter, eller blir det helt enkelt en flykt?... Gillar trots allt denna blogg, där man får skapa fritt... Den friheten vill jag ha, inte vara styrd av mallar m.m

När jag ser tillbaka dom månader jag har varit här ifrån är det nästan lika länge som jag inte har tagit en bild med kameran... Bara den tanken skrämmer, men inte ens den finsate naturen eller roligast pose som killarna har gjort har kunnat förmå mig att plocka fram kameran... Det är väl så att jag helt enkelt får acceptera att detta...

Bild från förra året!

Jag hoppas att ni alla bloggers mår bra, mina tankar har ofta varit hos er, även om jag inte har besökt några bloggar... Jag är inte ute på något förutom Tradera, där jag har fyndat allt från skrot till prismor :)  Men känner mig stolt att jag även har fått en del sålt som mest har legat och skräpat här hemma... Visst är det toppen att man kan köpa och sälja, sånt andra inte vill ha kanske jag vill ha och vise versa... Jag är faktiskt handen på hjärtat en riktig tradera nörd... Nu väntar jag med spänd förväntan om jag ska få en 50 tals 3 armad golvlampa eller ej, beror på hur högt upp buden går... Vill ha den till vårat retro bland rum...

Mina pudel killar mår prima, Twix har genom gott en analsäcks operation och han är gladare än gladast över att dom är borta, man kan ju själv tänka sig hur det skulle vara att två bölder i röven... Hemska tanke... Ice är lika glad som alltid... Killar busar som aldrig förr... Och jag njuter av varje rejs på gräsmattan jag får se... Tyvärr kan jag inte vara ute så mycket som jag vill, men tur vi har fönster att kolla ut genom...

Wow jag fick ihop till ett inlägg, kanske det släpper nu, skrivkrampen eller vad det nu är... Nja troligast är det väl livet som har har mig i ett grepp som inte alltid är så roligt, men roligt var det att få surra bort en stund här... Det erkänner jag... Så förhoppningsvis så kanske vis ses SNART igen...

  Kramar i massor till er BLOGGERS