Jag vet inte om man ska säga god morgon el snart god natt, har nu legat vaken ett tag men ska inte klaga har sovit till och från...

Jag har nu bestämt mig för att jag ska lägga ner denna blogg eller rättare sagt så ska jag inte blogga från den något mer, men den får vara kvar än så länge... Det kanske kommer en dag då jag känner mig helt mogen att radera bloggen, men långt ifrån än... Twixen lever så starkt kvar i den, samt alla våra minnen från fjällen, alla resor, vårar sociala liv, då jag kände att det åtminstone fanns ett liv, ett liv att leva, för idag vet jag inte hur jag ska leva mitt liv och vem jag är, när jag känner att bit för bit hos mig raderas och känslan av att bli allt sämre och en ensamheten som är så svår att beskriva 😪

Tänk att allas våran helt underbara tokiga virvelvind som kunde göra en helt galen med sin envishet, men samtidigt beröra ens hjärta till tårar bara man bara tittade på underbaraste Twixen, hans charm och glädje var oslagbar och minnen väcks extra till liv då vintern är här, när det har snöat och fortsätter snöar, så kommer minnerna så starkt tillbaka.

Jag får riktigt gnugga ögonen ibland när jag sitter i elrullstol inne och tittar ut, tror mig se honom komma hoppandes med värdens leende på läpparna och se hur han älskar att fara fram som en mullvad i snön och ta pudelskutt som bara Twixen kunde, men tyvärr är det blott ett minne som spelar mig ett spratt, för han lämnade oss den 1 juli 2014, nästan var gång det dyker upp tex just i ett sånt minne kommer det en tår trillandes från min kind Och frågan VARFÖR, ja varför drabbar detta oss igen... Vad hade denna lilla krabat gjort för att förtjäna att få lida och inte kunna leva livet ut... Han blev 5 år och 4 månader alldeles för tidigt var han tvungen att lämna oss, men jag anser att man har en skyldighet så fort man skaffar sig ett djur att ge den all sin kärlek, sköta om och se till att dom mår bra, och om olyckan var framme, som det blev i Twix fall låta dom få frid och somna in, slippa sina smärtor och sitt lidande...

Det är under flera års tid som vi har kämpat tillsammans med att försöka göra det så bra som möjligt för honom... Ja vi har gjort allt vi har kunnat, vi var även ner till Strömsholms, efter det så blev han mirakulöst bättre och ingen vet egentligen inte varför men bättre blev han, åååå den glädjen vi kände när lilleman började komma tillbaka till livet är så obeskrivligt... Vi fick tror jag 2 1/2 år extra år med honom, visst kämpade vi emellan åt med massage och i perioder fick han ta det lugnare, vi var dock mycket noga med att ständigt hålla honom i trim med bra muskulatur massage värm Och mjuka upp honom.. Om han fick en sämre period så blev det sakta koppel prommisar där han skulle gå inte trava el galoppera, för vill man bygga bra med muskler är det gång prommisar som gäller, sen var vi väldigt noga med att massera och ge extra kärlek efter prommisarna 💞

Jag har inte klarat av att tala om Twixens bortgång direkt offentligt eftersom mitt hjärta gick i tusen och åter tusen bitar, även nu känns det oerhört svårt och tungt, det har tagit oerhört hårt på mig, även om denna härliga levnadsglada spralliga galna kille gjorde så jag fick ett och annat grått hår så gjorde han mig så oerhört hel, glad och lycklig... 

Det är väl inte den bästa tiden kl 3:48 med ett möte idag att sätta igång att blogga, men nu sa kroppen och knoppen till att den var redo att ta upp detta om Twixen, lite om mig samt att beslutet att lägga ner denna bloggen ... Så då är det bara att gripa tag i ögonblicket och ge sig hän åt sina känslor och låta dom flöda fritt...

Jag ligger ju ändå vaken och kan inte sova, kroppen är tyvärr allt som oftast inte så snäll med mig, sen är det massor av annat som gör att man allt som oftast har en tung tung uppförsbacke man går upp för i trevande mörker, men mer om det kanske kommer i en ny blogg, där jag ev kastar mig ut för min skull, bara för mig och lättar på bördor och sorg, ifråga sätter Sverige och dess lagar, och vilka som får hjälp och vilka som kastas på tippen, en undran som hänger kvar hos mig och kommer väl allt som oftast att göra det är hur man kan knäcka människor så dom tillslut inte känner något människovärde alls, det är för mig en gåta och det får bli dom sista orden från mig i denna blogg!

Jag vill tack alla ni som har följt oss i vått och torrt, i skratt och gråt, i sorg och glädje, tack för alla fina kommentarer och kloka råd, glöm aldrig hur unik du är, glöm aldrig hur värdefull du är, glöm aldrig ditt värde 💕

Puss & kram värden och på återseende kanske Från mig & Ice 🌙

 

Pirkko

4 februari 2015 05:56

<3 kommer att gå till din blogg och läsa bakåt i tiden ... och framför allt titta på alla fina bilder. När du berättar om Twix kan jag inte låta bli att tänka på vår Mozart som inte hann fylla 8år. Han skadade sig i knäet innan ettårs ålder och fick artros senare. Han simmade i badkaret och kämpade ... men till slut tog det onda över och han fick somna in på Strömsholm. Såna dagar vill man inte vara med om, men vi måste ta ansvaret och befria honom från smärtan. Ett av de svåraste ögonblick i livet ... <3
Nu ska jag försöka sova en stund till och hoppas att du kan göra detsamma. Kramar

 

siwan

4 februari 2015 07:10

Lägg inte ner bloggen,låt den finnas kvar
Här finns minnen, tankar, funderingar som en dagbok
En dag kanske du vill gå tillbax till nåt som du tänker på
De finns säkert nån där ute som tassar in i din blogg, & som du hjälper
med de du skrivit, med dina ord
Att mista ett älskade djur de e nåt av de värsta som finns
tårar sinar aldrig vid tankar för kärleken e så stark
Men tänk som så, ni älskade denna hund, ni gjorde allt för honom, ni gav ett underbart liv, var stolt för det
Hans tid var en aldrig en sinande källa av kärlek
Minnen kan vara tuffa, men skönt dom finns
Kramar

 

Elisabeth

4 februari 2015 07:27

Älskade Annelie 💜
Tänker på dig så ofta ska du veta.
Det gör mig ont om det du skriver om. Men jag kan delvis förstå vad du går igenom med Twixen.
Stora kramar 💜💜

 

Linda Larsson

4 februari 2015 10:29

Hej älskade vän! Saknar dig så <3. Tårarna faller ner för min kind när jag läser om finaste Twix. Han var ju helt underbar, så snäll och rar. Kommer ihåg när vi var ner och Trix var liten, han var så snäll med honom.
Maria ska få ett nytt schema och då jobbar hon inte lika mycket, det vill säga att vi kanske kan komma någon veckodag. Jag hoppas det blir snart :-). Mycke kärlek och massor av kramar till dig från oss <3

 

Monica

16 februari 2015 06:45

Känner med dig och tänker på dig och allt som hänt. Massor med kramar till dig.

http://monicaspudlar.dinstudio.se

 

Nina

14 september 2015 00:44

Åh, vad ledsen jag blir av att läsa detta! Finaste Twix...vi följde varann via bloggar för många år sedan. Jag minns dig så väl även om kontakten gick förlorad.

Jag förlorade min älskling Alvin i slutet på maj, han blev också 5,5 år. Sörjer honom så fruktansvärt...sedan drabbades jag ytterligare av en sorg när jag skaffade en kattunge som utvecklade en obotlig sjukdom.

En massa kramar till dig!! Ta hand om dig! <3

http://alvintheboss.blogg.se

Pottipotti

14 september 2015 08:19

Nämen Hej Nina... Ååå det var länge sen, blev så chockad över att få en kommentar här i bloggen eftersom den jag inte bloggar längre men den är kvar, kan inte stänga ner den pga av mina änglar och här har man trots allt skrivit så mycket om allt och inget!

Å så ledsamt att höra om sorgen du med har gått igenom... Ja det är verkligen en STOR baksidan av att ha djur, att vi mister dom av olika anledningar och Tyvärr får vi inte bestämmande hur länge vi vill ha våra hjärtan kvar...

Sorgligt att läsa att du missta både Alvin och sen den nya lille missen och så ung...

Sänder massa värmande tankar till dig och TACK Nina att du hörde av dig, det blev jag verkligen glad över, men djupt sorgsen över att höra o din sorg!

Här saknar vi Twix dagligen, ibland får jag för mig att han är här än, kommer på besök vilket gör mig trygg!

Sköt om dig så gott, & många kramar om från mig & Ice Hoppas du finner dig en liten ullesudd som kan bringa dig många års kärlek, ta hand om dig 🍁🍄🍁

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bättre sent än aldrig eller hur :)     Sen har vi fått några jätte fina julkort som vi tackar ödmjukast över & Många god fortsättnings kramar till er <3                    ...

Ja egentligen varför envisas jag med att ha kvar bloggen när det uppdateras så dåligt, men min önskan är väl att inspirationen kommer igen attt både surra av sig om all mellan himmel och jord samt att ta tag i det här med att ta mera bilder, för att ...

Nu är det så här att jag gjorde ett inlägg på FB angående en Sphynx eller inte, min längtan är så STOR att det rent värker och gör ont i hela mitt hjärtat... Inlägget börjar så här, men är lite om gjort här i bloggen!!!   Okej nu är det så här......

USCh och FY så dålig jag är på att uppdatera bloggen... Men inspirationen har och är inte så hög att hålla på heller, det är så mycket annat som har och tar upp min tid... Tyvärr allt för tråkiga saker, men det finns även en del roligt som har hänt.....

Jag ligger nu inne på lassa som dom flesta redan har förstått... Tänkk att på tisdag har jag varit här i 2 veckor, kan det verkligen stämma... Måste kolla av det, men ska nog vara piggare innan jag gör det... Har tjatat om hur UNDERBAR personalen är ...