Sitter här i mörkret och insuper livet hemma, Guben sover, killarna med... Igår efter lunch kom min kära vän och hämtade hem mig från lassa, tusen tack för skjuten och hjälpen, du är guldvärt ska du veta <3

Igår på förmiddagen kände jag att sockret åkter snabb neråt... Jag ringde på klockan och snabbt var dom på plats... 2,4 visade blodsockret då... Skakandes, svettandes, illamånde,öronbrus och dimsyn hade jag, men ändå med ett leende på läpparna.. JAAAA jag får åka hem efter alla prover är tagna... Kände hur blodsockret fortsatte att rasade än mera neråt medans dom tog proverna, jag fick socker genom kanylen som satt i armen och dessutom en hel massa dextrosol, när väl alla prover och kisse provet var taget...

Man ska väl inte säga äntligen när ett blodsocker rasar, för det är ingen härlig upplevelse att ha så lågt blodsocker, men det var ju nödvändigt ont... Det ska blir spännande men samtidigt skärmmande att få höra vad proverna visar... Just nu går jag liksom i ovisshet vad som är fel...

Men sååå SKÖNT det är att vara hemma, få krama om Guben, insupa hemmets trygga vrå och dessutom få träffa killarna, som Svärmor var så snäll och körde hem till oss igår ( Tusen tack underbaraste Svärmor )... Det blev ett puss & kram kalas som jag kommer att leva på länge :) Det går inte riktigt att beskriva den underbar känsla att få vara hemma igen, jo kanske - Frihet!!!

Kramkram världen