Det känns så fantastisk och helt underbart att äntligen vara hemma... Har varit ifrån hemmet och Twix i 10 dagar... När Guben tog ut mig i rullstolen och jag fick lukta på våren, vilken känsla av lycka och frihet jag kände... Just det ögonblicket kommer jag bära med mig länge!

Det känns lite pirrigt att vara hemma igen... men jag skyndar långsamt... Det känns skönt att det ändå har tänts ett hopp inom mig, för där ett tag var jag nära att ge upp! Kände mig ensam och övergiven, men tillslut öppnades en dörr där hjälpen och en vilja att hjälpa mig fanns!

Vill även tacka er alla för det stödet ni ger och har gett mig och alla peppande ord jag har fått, trotts att inte alla vet vad som hänt och fast jag inte känner allihopa personligen, ni ska veta att varje ord varje kram har hjälp mig att orka ta kampen mot mina sjukdommar, så TUSEN och åter TUSEN tack alla vänner för att ni finns, ni är guld värda allihopa

Stor värmande kram till er allihop