Senaste inläggen

Av Pottipotti - 4 februari 2015 03:16

Jag vet inte om man ska säga god morgon el snart god natt, har nu legat vaken ett tag men ska inte klaga har sovit till och från...


Jag har nu bestämt mig för att jag ska lägga ner denna blogg eller rättare sagt så ska jag inte blogga från den något mer, men den får vara kvar än så länge... Det kanske kommer en dag då jag känner mig helt mogen att radera bloggen, men långt ifrån än... Twixen lever så starkt kvar i den, samt alla våra minnen från fjällen, alla resor, vårar sociala liv, då jag kände att det åtminstone fanns ett liv, ett liv att leva, för idag vet jag inte hur jag ska leva mitt liv och vem jag är, när jag känner att bit för bit hos mig raderas och känslan av att bli allt sämre och en ensamheten som är så svår att beskriva 😪


Tänk att allas våran helt underbara tokiga virvelvind som kunde göra en helt galen med sin envishet, men samtidigt beröra ens hjärta till tårar bara man bara tittade på underbaraste Twixen, hans charm och glädje var oslagbar och minnen väcks extra till liv då vintern är här, när det har snöat och fortsätter snöar, så kommer minnerna så starkt tillbaka.


Jag får riktigt gnugga ögonen ibland när jag sitter i elrullstol inne och tittar ut, tror mig se honom komma hoppandes med värdens leende på läpparna och se hur han älskar att fara fram som en mullvad i snön och ta pudelskutt som bara Twixen kunde, men tyvärr är det blott ett minne som spelar mig ett spratt, för han lämnade oss den 1 juli 2014, nästan var gång det dyker upp tex just i ett sånt minne kommer det en tår trillandes från min kind Och frågan VARFÖR, ja varför drabbar detta oss igen... Vad hade denna lilla krabat gjort för att förtjäna att få lida och inte kunna leva livet ut... Han blev 5 år och 4 månader alldeles för tidigt var han tvungen att lämna oss, men jag anser att man har en skyldighet så fort man skaffar sig ett djur att ge den all sin kärlek, sköta om och se till att dom mår bra, och om olyckan var framme, som det blev i Twix fall låta dom få frid och somna in, slippa sina smärtor och sitt lidande...


Det är under flera års tid som vi har kämpat tillsammans med att försöka göra det så bra som möjligt för honom... Ja vi har gjort allt vi har kunnat, vi var även ner till Strömsholms, efter det så blev han mirakulöst bättre och ingen vet egentligen inte varför men bättre blev han, åååå den glädjen vi kände när lilleman började komma tillbaka till livet är så obeskrivligt... Vi fick tror jag 2 1/2 år extra år med honom, visst kämpade vi emellan åt med massage och i perioder fick han ta det lugnare, vi var dock mycket noga med att ständigt hålla honom i trim med bra muskulatur massage värm Och mjuka upp honom.. Om han fick en sämre period så blev det sakta koppel prommisar där han skulle gå inte trava el galoppera, för vill man bygga bra med muskler är det gång prommisar som gäller, sen var vi väldigt noga med att massera och ge extra kärlek efter prommisarna 💞


Jag har inte klarat av att tala om Twixens bortgång direkt offentligt eftersom mitt hjärta gick i tusen och åter tusen bitar, även nu känns det oerhört svårt och tungt, det har tagit oerhört hårt på mig, även om denna härliga levnadsglada spralliga galna kille gjorde så jag fick ett och annat grått hår så gjorde han mig så oerhört hel, glad och lycklig... 


Det är väl inte den bästa tiden kl 3:48 med ett möte idag att sätta igång att blogga, men nu sa kroppen och knoppen till att den var redo att ta upp detta om Twixen, lite om mig samt att beslutet att lägga ner denna bloggen ... Så då är det bara att gripa tag i ögonblicket och ge sig hän åt sina känslor och låta dom flöda fritt...


Jag ligger ju ändå vaken och kan inte sova, kroppen är tyvärr allt som oftast inte så snäll med mig, sen är det massor av annat som gör att man allt som oftast har en tung tung uppförsbacke man går upp för i trevande mörker, men mer om det kanske kommer i en ny blogg, där jag ev kastar mig ut för min skull, bara för mig och lättar på bördor och sorg, ifråga sätter Sverige och dess lagar, och vilka som får hjälp och vilka som kastas på tippen, en undran som hänger kvar hos mig och kommer väl allt som oftast att göra det är hur man kan knäcka människor så dom tillslut inte känner något människovärde alls, det är för mig en gåta och det får bli dom sista orden från mig i denna blogg!


Jag vill tack alla ni som har följt oss i vått och torrt, i skratt och gråt, i sorg och glädje, tack för alla fina kommentarer och kloka råd, glöm aldrig hur unik du är, glöm aldrig hur värdefull du är, glöm aldrig ditt värde 💕


Puss & kram värden och på återseende kanske Från mig & Ice 🌙







ANNONS
Av Pottipotti - 28 december 2013 20:42

Bättre sent än aldrig eller hur :)


 

Sen har vi fått några jätte fina julkort som vi tackar ödmjukast över & Många god fortsättnings kramar till er <3


 

 

 

       

  

ANNONS
Av Pottipotti - 4 december 2013 08:14

Ja egentligen varför envisas jag med att ha kvar bloggen när det uppdateras så dåligt, men min önskan är väl att inspirationen kommer igen attt både surra av sig om all mellan himmel och jord samt att ta tag i det här med att ta mera bilder, för att fota med denriktiga kameran saknar jag så oerhört, men det är allt för lätt att ta fram telefon och ta en bild fast dessa bilder går ju inte att jämnföra på långa vägar... Tyvärr vinner oftast telefonen kameran, men dessa bilder som jag nu lägger ut är tagna med min Nikon :)


 


Som jag så ofta säger nåväl det ger sig väl till slut det här med bloggandet, och det lär det nog göra också. Sen FB och Instagram kom så får jjag en känsla över tt dessa har tagit över mer och mer och att bloggande är näst intill ute nu fr tiden vilket jag tycker är jätte tråkigt... När jag nu äntligen är här för andra gången denna vecka så kan jag ju lika gärna låta fingrarna knappra lite fram och tillbaka och se var det bär hän... Kan hända att jag blir smått irriterad över mig själv att jag märker att jag bara mer och mer tappar en bokstäver att dom hamnar huller om buller i orden, detta har kommit än mera pga av alla blodförgifningar jag haft... Synen hörsen minnet och mycket annat har blivit mer förvärrat av dessa TYVÄRR!!!


Senast jag var nära att få en blodföegiftning ( Sepsis ) igen var förra veckan, så nu äter jag en häst kur antibiotika, men jösses så trött jag blir av den och att hela tiden var så  här sjuk, fast det kunde man inte tro i natt. nä i natt har jag inte fått många timmars sömn, men kroppen är väl inte riktigt så snäll med mig som jag önskar...Kanske tur att dom ringde och sa bort urologen idag pga av sjukddom sitta där med ögonen i kors och inte fatta så mycket av vad som sägs är kanske ingen ide' :) 


 


Skämt å sido, vill försöka fara och hälsa på min älskade Mamma och Hennes Gubbe i stället det var allt för länge sen vi sågs sist... Saknar dom så oerhört och det gör min  

Nä kära cyber världen nu ska jag ta och dricka mitt kaffe innan jag måste skära det med med kniv har en förmåga att alltid dricka mitt kaffe hur kallt som helst fast jag skulle behöva dricka det medans det är varmt eftersom jag fryser som attans...


 


Ja ja det blev ett inlägg i alla fall och ni jag hoppas ni tar orden som hoppar lite hit och tid som det är och att det här inlägget är som det är :) Men en sak är då säkert det var riktigt riktigt roligt, att fara med fingrarna över tangenterna igen, trodde inte alls att några ord skulle komma, så får vara nöjd över att detta!!!


   Kramkram på er alla goa där ute <3

Av Pottipotti - 2 december 2013 09:23

Nu är det så här att jag gjorde ett inlägg på FB angående en Sphynx eller inte, min längtan är så STOR att det rent värker och gör ont i hela mitt hjärtat... Inlägget börjar så här, men är lite om gjort här i bloggen!!!


Okej nu är det så här... Jag är fruktansvärt sugen på en naken katt men är allergisk... Ja jag vet det går aldrig att garantera, men någon här i cyber space ute kanske är som mig allergisk och har erfarenheter om allegi och Spynks, hur dom funka ihop med hundar... En gång katt ÄLSKARE alltid KATT ÄLSKARE :) Vad reagerar man mest på när det gäller naken katten, dom har ju inte hår och som jag harförstått det så kan man bad dom ofta som med pudel... Är det mjället saliven el vad?... Jag är allergisk mot alla hundraser utom pudlar ( Vilket jag har idag ) det gör ju att jag kanske kan fixa en naken katt ( Sphynx), så snäll för och nackdelar tas tacksamt emot... Känner att jag vill veta allt!!! Kan inte få en katt ur skallen om jag någonsin kommer att kunna få det!

 

Sen fick jag en massa go råd av mina FB vännner, men behöver få än mer kött på benen... Så över ös mig med för och nack delar!!!

 

Mitt Svar jag gav till alla som gav mig råd på FB:

Tack för alla era svar...  Svar som jag var rädd för att höra men ett måste för mig... Jo jag vet av någon som har naken katt ( Sphynx ), men måste även ta hänsyn till att det inte får finnas några andra dofter som gör att jag blir dålig tex dofter av tvätt medel m.m Om jag ska testa någon sphynx,måste jag få låna hem en nybadad katt i oparfymerat, Vill ju kunna snusa in mig i det lilla livet och verkligen känna av katten, ha möjlighet att kanske få ha den här i någon dag!

Kan tyvärr säga att varken Cornich el Devon Rex fixar jag, har haft såna katter för snart 16 år sen, världens mysigaste katter, det var nämligen så min svåra astma startade eller om det var pga av min nevrologisk skada sen olyckan som förvärrade allt mina läkare vet inte...men det kommer jag nog aldrig riktigt få veta, därför är det så svårt att släppa tanken på en katt igen... Har nämligen hört att dom påminner mycket om Devon Rexar i sitt sätt och det gör ju inte saken lättare, för så underbara katter som dom var är svåra att finna en blandning mellan katt och hund, följde med en över allt sov och ville alltid vara nära...Jag bada ofta mina katter och så kan man också gära med naken katterna om jag förstått rätt, som man kan göra med pudel :)

Men självklart är rädslan där, TÄNK om det inte funkar, TÄNK om jag måste lämna bort det lilla livet, för när jag inte kunde ha kvar mina Devon rexar var en av mina värsta dagar  Ja år av saknad eftersom den personligheten och tanken på att inte ha kvar en små liv skar sönder mitt hjärta... Dom var helt underbara mina älsklingar som jämt var med över allt...

MEN TÄNK  om jag blir sämre... FAST TÄNK OM: Jag skulle kunna fixa en sån här härlig katt och aldrig har tords prova, tänk om jag kan få en ny chansen att mysa få mysa i soffan med en liten katter igen, ja tänk vilken känsla :) Man lever en gång och arför ska jag låta detta stå emot mig ochh min allra högsta önskan, ja jag vet är mycket sjuk och kan bli sjukare, men ändock, den kanske ger mer än vad verkan blir !!! Jag tordes ju pröva MED pudel och dett gick ju hur bra som helst, jag lät inte det stoppa mig...

MEN FAKTA ÄR: att visst känner jag mig rädd att åter igen bli ledsen över att ALDRIG kunna ha en katt igen, för saknaden är så oerhört stor... 

Jag har hört om Sibirisk katt men är rädd att jag skulle reagera mer på den pga av att den är lång hårig och att dom drar in mer i sin päls!

Så snälla ni berätta mer för mig, berätta gärna vidare till era nära kära vänner och bekanta, för jag vill veta mera, ja ALLT om dessa katter... Vill höra av fler som har erfarenheter av Sphynxen... Någon som vet var jag kan ta kontakt med någon?... En Sphynx sida tex ?.. 

Med tanke på mitt handikapp sitter i rullstol så skulle det vara lättare för mig att ha katt än hund idag om jag ska vara riktigt ärlig... Men hade jag inte haft mina älskade pudlar idag som kryper upp i famnen då dom behövs som bäst vet jag inte hur jag skulle fixa mitt liv just nu...

 

  Tack på förhand & Kram till er all där ute

Av Pottipotti - 23 maj 2013 08:08

USCh och FY så dålig jag är på att uppdatera bloggen... Men inspirationen har och är inte så hög att hålla på heller, det är så mycket annat som har och tar upp min tid... Tyvärr allt för tråkiga saker, men det finns även en del roligt som har hänt...


Äntligen ja, ÄNTLIGEN är nästan bostadsanpassningen i stort sett klar här hemma... Det är bara lite små saker som ska göras... Få en ringklocka installeras och en el dörr öpnnare, samt en liten träbit på bron, nya handtag till alla dörrar inne, dom är beställda men har inte kommit än och ev blir det skjutdörrar i gamla hallen som numera är nya kontoret... Ska sätta ut bilder på vårat "nya" hem så småning om... LOVAR  ;)


Igår var första gången på mycket länge som jag kunde följa med Gubben på prommis med killarna... Vilken UNDERBAR känsla att få känna vinden i håret och Ice gick med mig bredvis elmoppen och det funkade så toppen bra :) Jag hoppas att jag kanske någon gång kan ta dom själv på en prommis... Men först måste sondmatningen komma igång igen... Har haft så mycket atma så sonden kom upp och med det kom mina svåra hypoglykemier tillbaka, så nu väntar jag bara in en ny tid att få sonde på platsn... Så småning om kommer dom att operera mig och se ifall det funkar, om det funkar så får jag inopererad en PEG alltså en knapp så jag slipper ha sonden genom näsan... För det funkar faktiskt riktigt bra mot mina hypoglykemier, men jag har dom ändå till och från men ABSOLUT inte lika svåra som när jag är utan sond...


Tyvärr måste jag ner till Uppsala igen för fler undersökningar av magen/tarmen och sen ska jag få träffa en specialist och prata om ev en op... Vet dock inte hur jag ska få ork fara dit igen, för USCH och fy så fruktansvärt dåligt jag blev av sista undersökningen och sen jag kom hem har jag mått riktigt dåligt, s först nu har jag börjat komma mig på benen igen, se en ljusning mellan alla mörka moln Och att nu få beskedet att fara dit igen gjorde mig inte glad alls... Magen/tarmen är helt ur lag, jag har haft såna smärtor som inte går att beskriva i ord... Men jag får väl hoppas att det ska ge mig något när jag väl ska dit igen, försökte få slipppa men det gick inte... Måste ner!!!


Det funkar toppen bra med minna UNDERBARA hemtjänst tjejer... Dom är verkligen helt toppen och förgyller mitt liv massor, för en sak är säker jag lever numera ett mycket ensamt liv... Ibland bara tanken att vakna till ensamheten igen gör mig oerhört ledsen... Tyvärr kan nästan ingen komma hit dom flesta har ju någon doft på sig och nu är jag så känslig mot allt... Som tur är så närmar sig ju sommaren, så jag kanske kan träffa vänner/bekanta ute för kaffe och surr... Ensamhet är något jag inte önskar någon... För det är jätte jobbigt och ledsamt att vara så instängt som jag är... Kan inte ens fara utanför dörren om ingen är med... Jag är inte en egen individ idag utan en allmän egendom känns det som... Sen jag kom hem från lassa har det varit så mycket med intyg hit intyg dit... Frågo hit och frågor dit ombyggnation och massor av nya som man ska lära känna inom kommunen m.m


Men ensamheten och saknaden av vänner, det har jag! Längtar så tills min goa vän från Umeå kommer hit och förgyller mitt liv för en helg... Ser fram emot att få hit två goa tjejer kommer ev den 31 maj... Som jag längtar, sen har jag ÄNTLIGEN fått tillbaka kontakten med en gammal tonårsvän, som jag är så glad över... För henne har jag SAKNAT oerhört mycket... Hon kom och hälsade på mig när jag väl kom hem från lassa och det kändes som igår vi träffades trotts att det var år sen vi träffades på det sättet... Det är vänskap det... Även en annan go gammal tonårsvän har dykt upp som jag har fått kontakt med igen,  mest genom FB, men det betyder massor... Sen finns det andra goa som tyvärr inte bor nära som också plingelingar på Fb då och... Får en kram och undran hur det är... Det betyder MASSOR för mig ska ni veta <3


Tyvärr känner jag att en del har försvunnit eller inte finns där som jag trodde att dom skulle göra... Jag har inte samma ork längre TYVÄRR och många gånger kan jag inte alls prata i telefonen... Men skicka ett SMS eller höra hur det är skulle göra mycket för mig... Att bli ihåg kommen... Jag har dom som gör det som bryr sig, men en del som jag trodde var mig nära, gör det inte ... Och visst det är en sorg... En stor sorg!


Jag har precis fått jätte go gröt av en av mina goa Hemtjänst tjej... Oj så ensamt mitt liv skulle vara om dom inte kom hit när Guben jobbar... Det är så mysigt att få sitta och ta en kopp kaffe med dom och surra om allt och inget... Jag har haft en oerhört tur att få så finna tjejer och deras chef är också toppen bra... Underbar arbetsterap, sjukgymnast och LSS handläggare... Så i allt elände och sorg får man försöka plocka fram det positiva i allt det tråkiga... För ska sanningen fram är det mycket svårt att motivera sig ibland... Frågan som ständigt kommer när ska detta elände vända, när får jag svar på alla frågor om min kropp... Men till slut så kanske svaren kommer till mig... Det är väl som att lägga ett pussel... Och det vet ju alla som har hållt på med detta att det kan ta tid innan alla bitar år på plats... Sen har ju ju min FANTASTISKA man och mina pudel killar som gör att jag orka ta en dag i taget <3


  Puss & kram världen



Av Pottipotti - 27 januari 2013 08:59

Jag ligger nu inne på lassa som dom flesta redan har förstått... Tänkk att på tisdag har jag varit här i 2 veckor, kan det verkligen stämma... Måste kolla av det, men ska nog vara piggare innan jag gör det... Har tjatat om hur UNDERBAR personalen är och jag lär nog aldrig sluta med det heller, för den hälpen dom goa händerna som håller om mig när tårar trillar, kramarna och omvårdnaden jag får av dom är helt makalös... Sen på varje avd finns det rötägg och dom verkar man väl aldrig komma ifrån, det enda man undrar över är vad dom gör på en sjukavdelning... Sånna ska sitta inne på ett konto och vara bitter eller vad dom nu ska göra... DOM KANSKE BARA skulle  kasta sig ut ch tordas vara ödmjuk... Nu ska inte detta inlägg handla om just detts utsn någåt som jag har funderat på mycket läg o gråtit massor över... Så redan här och nu kan du välja att sluta läsa om du vill..


Jag kommer inte att hålla igen något längre om mig själv nu ska jag lägga orden på bordet, eller rättare sagt i bloogen så kanske det finns någon där ute som har haft som mig eller något liknande... Kanske jag har turen att kunna dela mina tankar med med någon, stötta och bli stöttad, för hur det än är så behöver man det... Jag i alla fall vill det... Får mycket stöttning av en del, såmen mer kan man behöva erkänner... Läs begrunda, eller stäng av om du inte villl läsa detta, det här gör jag för min skull bara för min skull, men kan jag även hälpa andra så gör jag gärna det.


För ensam är VERKLIGEN inte alltid starkas... Har varit så rädd att säga ifrån, rädd att avslöja vem jag är, ibland känns det som om jag är född endast för att behaga... Den känslan ligger hos mig bara hos mig och den känslan har jag aft sen lten vilket inte längre vill känna... Det här inlägget kanske kan förklara vem Pottipotti är, antingen tycker man om mig eller inte... Rädslan att inte vara omtyckt har varit så stark hos mig... Säger jag nej och inte får ett hej tillbaka så kan hela min dag rasa.... Har allt som oftast kännt mig utanför, som liten blev jag mobbad under en tid även som stor på ett jobb, så att lita på folk har jag lite svårt att göra... Nu ska jag inte gå in på allt för mycket utan ska ta upp tråden igen om vad jag vill att detta inlägg ska handla om...Många av mina vänner har försvunnit när jag blev sjuk av olika anledningar... Jag har nog varit den som har funnits där lyssnat kommit om dom behövft mig tillhand m.m men helt plötslgt faller jag igenom då jag åker på en nevrologiskskada och helt plötslig är jag inte den där roliga Pottipotttin längre utan kunde bli ledsen helt plötsligt orkade inte göra sånt jag gjort innan, inte lyssna på samma sätt utan helt plötsligt ville jag prata, men det var inte vad dom tänkt sig...Hamnde i en djup svacka fick en underbar kuratot som hjjälpte mig att se och Min gubbe han har hela tiden stått vid min, ja utan honom och mina närra oc kära vetekatten var jag varit idag...


Oj vad ledsen, bitter och övergiven jag kände mig när jag uppäcker att just den där vännen inte var någon vän, blev jätte deppig men framför allt chockad men det tog nog ett tag innan jag förstod eller kände av den chocken... Utan jag föll  djupt ner i kudden undra hur många blöta kuddar som har vridits ut...


När jag ser tillbaka på allt detta så var dom inte mina riktiga vänner i så fall skulle dom ha varit kvar hos mig än idag... Men vi kan ju även vända på allt... Jag har säkert en lika stor del i allt detta... Jag kan få ur mig saker och ting, men när det igentligen gäller frågar jag inte rakt på sak...  Det blev sakterligen så att när jag inte kunde finnas till på smma sätt längre eller orkade eftersom jag blev sjuk mer ont mera trött mera ledsen och sen efter några år få en mcket svår astms, som gör livet till ett rent helvete, låg inne på lungan i nästan 7 veckor ooh Guben och dom på lungan visste inte ifall jag sjkulle klara mig!  Jag saknar många som har kommit och gott i mitt liv, en del saknar jag så mycket och försöker nu i min takt ta upp kontakten med dom igen... Men medans jag tänker så, kommer mitt dåliga själv förtroende, vad har jag att erbjuda förutom smärtor sjukbesök, jag känner mig som INGEN och den känslan gör ont, vad har ja att erbjuda, inte många vänner inget jobb, hur roligt är det att säg vid sin ålder att man är förtidspensionär, Jaha frågar dom vad är det med dig då och innan man har börjat förklara så ser man redan att dom inte är intresserad... Jag är fri har inte galler på fönstren, men är ändock fänglsad i mitt eget hem pga av min svåra astma...


Hur förklarar man för någon hur svår den är... Jag har försökt, min man har försökt mina barn har försökt, men TYVÄRR tar många det så personligt... Ska sanningen  fram vill jag också vara som alla andra jobba leva hälsa på , bara ha en vän på besök som jag inte behöver vara rädd att bli sjuk av, för att sen säga tyvärr det  funkar inte att du är kvar att du  se vännen sårar och det är ABSOLUT det sista jag vill, så gör jag allt för oftast står ut och sen får jag lida...... Tänk att få hem en vän som skulle kunna komma till mig sätta igång en kopp kaffe medans jag kanske kan ligga kvar i soffan eftersom jag kanske har den där  dålig dagen.


Tänka att ha en vän som bara kommer hem bara för att prata, stötta, hålla handen, kramas om så behövs... Tänk att ha en vän som säger behöver du hjälp med något Potipotti, eller bara det där att just när man  minns annar det står vännen dä med en god lunch och jag behöver bara vara...


Jag vet inte hur jag ska förklara detta bra och rätt sätt... Kan nog bara GÖRA det på detta sättet... Jag känner att jag själv drar mig undan vänner själv också... Eftersom precis vad jag tog upp tigare det känns som om jag inget ha att jag har erbjuda, inget att delge... Inga arbetskamrater jag kan prata om, inget att bertätta om. FB är jag med i med blandade känslor... Blir ledsen ja, nästan rent avvis ibland när jag ser hur folk har fest middagar sommar fester vinter fester, massr av roliga bilder att visa upp så när många gör sig i ordning för att fara på jobbet, höra ååå äntligen fredagsmys... Visst jag ockå ha fredags mys men inte riktigt på samma sätt... Vad ska jag prata om jag skulle träffa någon som jag inte sett på länge, känns som att jag inte kan del ge något... Den känslan vill jag inte känna hos mig själv...


Vi människor Ska väl ändå vara lika värd även om jag endast är förtidspensionär... Det är väl inte bara detta med förtids pensionär som är det jobbbigaste utan det är tyvärr min svåra astma som ställler till det så för mig... Det som för mig känns allra ledsamast är nog den en delen.. Åååå vad jag vill att vi jobba kunna träffas, saknar mina vänner, men dom kyssnar inte och då menar jag lyssnar innte jag skulle göra allt för  att kunna få sliippa denna jävla astma menn det kn jag ju inte träffa eftersom dom har dlfter på sig i antig tvtt medlet schampot rollonen m.m Kan ibland känna att om dom verkligen ville träffa mig så skulle dom göra sig doftfri... då är det fritt fram att kunna träffas när som helst,, men görs inget kan vi inte träffas...


Oj vad ja har gråtigt varit ledsen och en ensamhet som så många gånger har varit näst intill olidliga... Har många gånger undrat hur jag ska ork ja forsätta orka leva... För ska sanningen fram är det här inte alla gånger ett värdigt liv att leva...  Jag är inte på något sätt kriminell, men det känns så, jag har inga galler för fönstren men är instängd...


Går jag ut genom dörren så har jag för det mesta på mig en kolfilter mask, för att på något sätt kunna komma ut och få se lite folk och vara lite social... Om ni visste hur många som ha för förföljt mig på affärer, dom har krockat ihop med varsndra då dom har kollat in mig... Barn är härliga dom frågara varför man har den där masken, vilket jag berömmer dom för... Jag kan inte fara utomlands, ska vi ta in på camping måste jag kolla av läget var vi kan stå inte nära service huset, bör vara familje duschar eller så får det bli katt tvätt i husvagnen... Som tur var brukar jag vara piggare på sommaren och vad det beror på vet jag inte, men nu dom sista åren har det inte riktigt varit så... Ibland får jag smaka på friheten inte ofta men det händer, då kan jag bli så ledsen sen när jag väl är tillbaka på ruta 1 eller till och med på minus igen ... Och då för att klara av det så känns det nästan bättre att jag stänger in mig helt för att slippa känna att det finns en frihet men för mig just nu känns den så ouppnårlig...


För er som vet hur astma är behövs ingen förklaring men för er som inte vet hur det är att hosta slem, känna kvävnings känslor sitta med inalatorn flera gånger per dag, ta adrenalin eller bricanyl sprutot till slut kommer man fram till att det kanske är ändock bättre att inte alls ta sig ut för att klara av sin ensamhet!!!, sjukkdomar  m.m  Givetvis är jag Inte naiv och tror att allt handlar bara om att det är fel hos bara andra utan jag har även en mycket stor del själv i det hela.


Jag har inte alltid varit så rätt fram, rädd att tala om hur det igentligen kanske har legat till velat mer än vad jag igentligen orkat, haft svårt många gånger att be om hjälp m.m listan ka göras lång, men nu orlar jag inte ha det så här längre... Jag orkar inte vara ledsen bitter vara någon annan än jag igentligen är...  Jag är en glad kvinna i mitten av livet, även jag sårar och är elak, för elak det är nog dom flesta någon gång, Tyvärr har jag svårt att vara rätt fram fråga om något är fel, svårt ta upp om jag tycker någon/någon gjort mig orätt, givetvis vill jag att om någon tycker det samma om mig, ska dom våga fråga, för det gör att man kommer närmare varandra närmare och det är väsnskap för mig i alla fall...


Lära sig säga förlåt, sms:a ett hej tänker på dig m.m är ord som många gånger kan betyda så mycket då man inte har ett så stort umgäng... Men nu ska jag för min egen skull bara släppa löst här i bloggen,ta upp sånt jag skulle ha gjort för länge sen...  Ska göra en resa och lära mig säga vad jag tycker och lära mig sig NEJ, för det är något jag har och haft mycket svårt för, vill säga det oftare fast det har jag har haft lättare för att göra är att säga jag älskar dig du betyder så mycker för mig..Jag kommer inte heller rätta eller tänka på hur jag HAR skriver detta inlägg utan nu ska orden få flöda på fritt... Bäst passa på när jag mår lite bättre av allt smärtstillande och kramplösande jag får för min onda mage tarm m.m...Det kommer att komma ett till inlägg idag i morgon, eller någon annan dag. Det inlägget kommer att handla lite mera om vad som har hänt med mig och varför jag ligger inne.


Jag skulle så vilja komma närmare människor som förstår sig på det här med svår astma instängdhet doftallergier m.m någon man kan dela DETTA MED Kanske kan det utvecklas till en vänkap så man får i sig ett mer socialt liv , för den världen saknar jag oerhört... Det är inte många och då menar jag många som förstår det instängda livet jag lever min familj måste lvs överväga vad vi kan göra eller ej...Det jag kan sägs är att min Syster med familj kan jag träffa utan att bli sjuka Gubens bror med familj OCH min svärmor kan jag träffa men tyvärr inte så många fler, även min Mamma Låtsas far & hans son flickvän och deras ursöta dotter, även den yngsta sonen ooh flickvän kan vi fara till och dessutom så tvättar donm hos oss


Så vill man träffas, vill man förändra så går det och det vet nog dom flesta, men måste ju tas tag i och det kan kännas jobbgt! Jag har absolut INGET emot dofter hade det själv när jag inte var allergik, men vill man träffa mig måste det bli i en helt doft fri tillvaro, det måste man försaka om man vill träffa Pottipotti...Men dofter finns jju i det mesta utan även ii inte bara dig själv utan även i hundbad, tvål diskmedel, skurmedel m.m Fast det är ett val som endast den om vill träffa oss måste gör, men SNÄLLA säg inte jag vill träffas, jag ska börja med oparfymerat och sen inte göa det för det gör ont när man märker att det inte blir någon ändring...


Dessutom har jag numera mycket svårt att prata i telefonen, blir lätt hes och tillslut får jag astma, vet inte vad det betyder, om jag lägger rösten fel eller om det har med annat att göra, brukade säga tidigare att tur man har rösten kvar men inte ens det  kan jag säga längre...  Där emot kan jag skicka meddelanden på fb och har jag en ganska bra dag kan jag i alla fall skypa :)  vilket gör att jag får en stor social samvaro, man kan fika, surra få se vappisar,  ja bara få se och skratt ihop betyder mycket...Så ni som inte har provat gör det, kan kännas pirrigt och lite svårt i början, men man vänjer sig ganska så fort.... Nå väl nu blev det ett långt inlägg...


Duktiga du om du orkade dig igenom det, ge gärna synpunkter, m.m


  Puss och kram på  er världen






Av Pottipotti - 26 januari 2013 03:20

Tydligen har jag oerhört mycket att surra om både på facebook och instagram som jag inte har haft på länge, så varför inte göra att blogg inlägg då...


Vaknade av att jag var attans kissnödig,, men det var nog inte därför som jag vaknade igentligeen, har under en längre tid haft så svårt med andningen och inte har den blivit bättre av att det är så många dofter i luften här på sjukan som finns runtomkring hela tiden... Jag är ju van att vara instängd hemma i min kokon ett fängelse utan galler som jag brukar kalla det...


Innan Guben gick hem igår så satte han upp en stor skylt på dörren med text... TÄNK PÅ ATT I DENNA SAL FINNS!!!  en som är mycket känslig mot dofter/ Maken... Så jag hoppas att detta ska respekteras... Förr min kropp är så nedgångren just nu så minsta lilla och jag drar åt mig allt som en svamp... Orkar inte så mycket mera känns det som... Men tydlligen är man gjord i något hårt material, annars vete katten hur jag skulle orka sitta här!!!


Sagt och gjort jag gick upp och kisssade, arklade upp en massa slem, satte mig i inhalationsapparaten


 
  

Tyvärr ingen bra bild... Fin kameran är hemma men denna får duga objektet ser väl inte heller så okej ut!


Tog en hutt cocilana som är host dämpande men fruktnasvärt äckligt, till sist blev det en spruta i låret..

 
  

Just nu har det lättat och känns bättre vilket är väldigt skönt...


.Nu sitter jag här med en massa medikament i krroppen, men mår bättre även om jag skakar som en asplöv av all bricanyl, och hoppas att John Blund infinner sig snart igen... Ska slå på Inspector Lynley,  se därifrån jag somnade,  det brukar vara sövande, se fram emot en ny morgon, räkna ner timmarna tills jag har en Date med världens goaste snygaste man på måndag :)... Om några timmar blir det koonntroller av blodtryck temp m.m senn blir det frukost som jag hoppas får behålla för jag känne mig så utsvulten trotts att jag sondmatas... Idag ska dom öka dosen lite :)  Håll tummarna att jag kan äta utan att kräkas, dricka utan att det kommer upp... För det jag lever av är  flytande kost... Och inte vilken kost som helst ska ni tro ;)  Utan står det kalvsoppa smakar det som någon slags sås, står det kycklingsoppa smakar det precis lika dant och sås, jag kan aldrig känna annat än samma sak, och se dessa klumpar som blir om matenn blir lite kall... Mat och mat, kan inte ens kalla det det, men jag ska väl inte klaga, det finns dom som inte ens har mat för dagen och skulle gladerligen äta det jag dissar... Nä världen nu ska jag göra att tappert försök att vila om inte annat...


  Var rädd om er. Puss och kram...


Pssst ni får ta iinlägget som ni viill ingen rättning denna tid <3



Presentation


Hoppet är tyst och starkt
med lite näring kan det uthärda
med lite ljus kan det överleva
det gör livet möjligt!!!

Gästbok

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2015
>>>

Kategorier

Mina älsklingar

              Twix 9 veckor

                 Min Darling

               Ice 9 veckor

Vänner

Pudel Uppfödare

Handarbete

Övriga länkar

Följ våran bloggen

Följ Pottipotti's blogg - Livets berg & dalbana med Blogkeen
Följ Pottipotti's blogg - Livets berg & dalbana med Bloglovin'

Choose your language


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se